tankar...
Någonstans mellan alla dagar som gått och alla dagar som är kvar bestämde jag mig för att åka hem till Sverige något tidigare.
Känns ungefär som första springrundan efter långt uppehåll. Något motvilligt inser man att det kanske var lite väl naivt att tro att man redan på första träningen skulle klara 5 km. När benen skriker av mjölksyra får kroppen större handlings kraft en hjärnans vilja och du tar den korta vägen hem.
Trots att du inte riktigt klarade det mål du satte när du gav dig ut i spåret är det ändå en viss känsla av stolthet som infinner sig i kroppen när svetten börjar torka. Trots många och långa uppförs backar har det också varit en del nedförsbackar. En möjlighet att då upptäcka och njuta av något i naturen och för en stund glömma hur kroppen anstränger sig till max för springa.
Känns ungefär som första springrundan efter långt uppehåll. Något motvilligt inser man att det kanske var lite väl naivt att tro att man redan på första träningen skulle klara 5 km. När benen skriker av mjölksyra får kroppen större handlings kraft en hjärnans vilja och du tar den korta vägen hem.
Trots att du inte riktigt klarade det mål du satte när du gav dig ut i spåret är det ändå en viss känsla av stolthet som infinner sig i kroppen när svetten börjar torka. Trots många och långa uppförs backar har det också varit en del nedförsbackar. En möjlighet att då upptäcka och njuta av något i naturen och för en stund glömma hur kroppen anstränger sig till max för springa.